kristina

20 oktober 2011 13:54

hej. blev lite full i skratt när jag läste om ditt köksbord.
3 meter.... här hemma har mina 2 enda barn lämnat huset så maken o jag gör vårt köksbord mindre o mindre ;)snart sitter vi väl med frukosten i knät. men visst är det UNDERBART att kunna hysa familj o lite släkt/vänner utan att man ska sitta i olika rum. blev själv överlycklig när jag fick tag på en extra skiva till mitt matsalsbord. ha en fortsatt bra dag o nu håller vi tummarna för lilltjejens allergi ska bli bättre. vad är hon "allergisk" mot? min äldsta hade mjölkproteinbesvär men det har mer o mer vuxit bort med åldern

vitamoblerochbarnbus

20 oktober 2011 14:23

:-D javisst...vårt egenbyggda bord rymmer både familj och nära och kära,kanske bygger mannen och jag ett mindre när barnen börjar lämna boet ;-)

Om det är så illa med ert matbord så tycker jag att ni ska skaffa frukostbricka och frukostmysa i sängen istället....härligt!!!

Vår lilla blev JÄTTE sjuk när hon började med smakportioner som liten...och vad vi än gav henne så blev hon så himla sjuk så hon blev alldeles grå i skinnet :-(
Många prover har blivit tagna men dom kan inte hitta problemet....så varje gång hon vågar sig på något nytt och det går vägen så blir vi överlyckliga!!!

Ush ja inte alls kul med alla dessa besvär men härligt att din tös växt ifrån det! :-)

Ha en riktigt härlig dag
Kram//Anja

kristina

21 oktober 2011 09:51

hej.
jag äter gärna frukost i sängen men maken måste ha tidningen framför sej så ibland på helgerna äter vi faktiskt på var sitt håll o det är underbart tycker jag! efter 22 år så kanske pirret inte alltid är där när man tittar på maken ;)
vad trist med lilltjejen, då förstår jag verkligen att ni blir glada över "det lilla" om man nu får säga så. ibland undrar man om läkarvetenskapen är på 2000-talet eller vad dom är. hoppas er helg blir bra

vitamoblerochbarnbus

21 oktober 2011 10:31

Åhh det kan jag förstå....att leva tillsammans med en och samma blir ju vardag rätt så snabbt egentligen i vårt samhälle...massa måsten och krav! Huvudsaken är att man ibland kan hitta tillbaka till det där pirret för en liten stund iaf :-)

Jo det är väldigt trist,men vi tycker att det går framåt nu även om det är småååå steg....Jo man får säga så ;-) För oss är det ju stOOOrt men för alla andra är det ju ändå vardag att man kan äta allt utan att tänka efter! Ja ibland undrar man,men men!

Önskar dig en riktigt underbar helg med kanske lite ensam frukostmys i sängen :-)

Kram//Anja