Godkväll i stugorna!
För er som inte redan förstått vad det är som jag vill berätta så
kommer en liten berättelse här.......
För ett år sedan var mina tankar överallt,mycket hände i mitt liv
och jag ville så gärna finna ett sätt att utrycka och framförallt
sätta ljus på allt det fina i livet.
Anledningarna till att jag började blogga var många...många av anledningarna
är nu borta,några är svaga...nästan suddigt grå och andra finns kvar,
nästan som en krigsskada.....men framförallt så var det mitt sätt att
för mig själv ta reda på vad jag värdesätter i mitt liv.....
Mina barn,min man,mina nära och kära och allt det lilla
där i mellan...det där lilla som får hjärtat att fladdra till en aning....det som
egentligen inte betyder så mycket men ändå betyder allt.
Ett år har gått sen jag börja blogga....många underbara människor
har jag kommit i kontakt med under detta år,
människor som berört mig,som fått mig att skratta och några som
fått mig att tänka....och några som fått mig att gråta.
När jag i mitt stilla sinne har funderat på att lägga ner bloggen så har någon
av er fina där ute skickat en kommentar som satt sig
så i mitt hjärta att det är något jag bär med mig och som då gjort
det omöjligt för mig att lägga ner den!
På denna års dag så vill jag berätta för er alla fina läsare
där ute hur otroligt glad var och en av er gör mig,
ni är underbara...Tack!!!
Kram//Anja
Ljuvligtvitt
11 augusti 2012 01:02
Grattis till ett år! :)
Och hoppas det blir många till, för jag gillar din blogg!
Tråkigt att du redan ibland känt att du vill lägga ner den :( Så känner jag med ibland. Men visst kan en liten kommentar göra mkt? ;)
Njut av den goda kakan och trevlig helg!
Kramar!
http://ljuvligtvitt.blogg.se
vitamoblerochbarnbus
17 augusti 2012 11:37
Tack snälla för din kommentar :-)
Bloggen kommer att fortsätta att finnas....nu har jag lite större planer på gång minsann och såklart vill jag ju dela med mig av dom till er så småningom ;-)
Ha en fin dag
Kram//Anja
Amelie
11 augusti 2012 10:31
Hej!
Jag hoppas att du inte slutar att blogga för då skulle jag sakna dig. För jag är imponerad av allt du hinner med barn, jobb & allt det fina du gör i ditt hem.
Ibland är livet väldigt besynnerlig & man vet inte vad som händer med en själv, jag har varit där själv.
Så många styrke kramar från mig / Amelie
http://www.ameliespyssel.bloggplatsen.se
vitamoblerochbarnbus
17 augusti 2012 11:41
Åhh,tack snälla....tror inte att jag kan sluta...för jag hade saknat varenda en av er också :-)
Visst är livet oförståbart i mellan åt....men jag tror att det är så för dom flesta av oss!
Tack för din fina kommentar,den värmde mitt hjärta :-)
Kram På dig//Anja
vitamoblerochbarnbus
13 augusti 2012 16:43
Tack finaste Connie!!!
Det kanske är så....en trygg tanke om inte annat!
Kramar
Mia
11 augusti 2012 20:15
hej.Din blogg är den enda jag läser.Den gör mig glad:)
Har skickat kommentar om att jag vill vara med o tävla,men den syns ingenstans.
ha det bäst:) /mia
vitamoblerochbarnbus
13 augusti 2012 16:42
Hejsan!
Vad härligt...vad glad jag blir :-)
Din kommentar var givetvis med i dragningen den med :-)
Ha en fin dag
Kram//Anja
marianne
11 augusti 2012 22:50
finns väl ingen som du lämnar oberörd... Kram
Kajsa
12 augusti 2012 20:37
Visst är det härligt att ändå kunna uttrycka sig? Vare sig det är genom konst, Music eller författandet. Mikael Wihe sa i ett program nåt liknande som "att bli berörd o att beröra andra, det är det som är ens belöning". Jag tycker det är så fint o klockrent sagt. För visst är det just att beröra o bli berörd som gör oss levande. Vi som återkommer till din blogg blir berörda av det du skriver och/eller dina fina bilder. Jag hoppas att det som gör ont en dag kommer suddas bort. Men kanske man måste ta tag i det som gör ont för att det också ska kunna försvinna. Vad tror du?
vitamoblerochbarnbus
17 augusti 2012 11:46
Men visst är det så!!!
Och vilken klock man Herr Wihe är :-)
Jag tror precis som du...att man sakta men säkert måste ta tag i sakerna en efter en....sen har man ibland dom saker som man inte får lov att ta tag i när det känns rätt för en själv....utan som måste hanteras vare sig man har styrkan till det eller ej!
Men jag har lärt mig en sak...och det är att istället försöka att se motgångar som en personlig utveckling hos mig själv....att lära sig hur man löser saker!
Tack för din fina kommentar,den träffade rätt i hjärtat!!!
Ha en fin dag
Kram//Anja