Hej finaste!

I helgen så har vi hunnit med mycket bak och massa mys!

Men jag har även känt av en sorg som inte är min...men som ändå 

gör så ont så att det är fysiskt påtagligt!

Via Facebook så "hittade" jag en mamma som i onsdags förlorade 

sin son.....

På sin sida har hon lagt upp bilder på den finaste lilla änglen,både före och efter!

Han är så otroligt jättefin och det känns så fruktansvärt orättvist!

Två år...två små pytteår fick denna lilla gossen vara hos sin mamma och sin pappa,

och den första tiden i livet fick han kämpa...kämpa för sitt liv!!!

Livet som sedan ändå togs ifrån honom!

Jag vet att detta är långt ifrån den positiva anda som jag brukar dela med mig 

av här...men detta är ju på ett vis min dagbok,det som händer i mitt liv och det 

jag känner och tänker!

Och just nu tänker och känner jag så för denna lilla pojken....hans mamma...hans pappa och 

hans lilla storebror som inte förstår varför lillebror inte finns mer!

Det gör så ont i mitt hjärta flera gånger om dagen när jag tittar på 

min egen lilla gosse och tänker att dessa föräldrar får aldrig mer hålla 

sin pojkes hand....smeka honom över pannan och pussa honom 

när han är ledsen...inte känna hans värme när han vill kramas......

Ush,om jag känner så här......Stackars föräldrar!!!

När jag ser bilderna som mamman har lagt upp på honom så rinner mina tårar,

jag vill inte gråta....men kan inte stoppa tårarna.....Varför händer sådana saker!?

Det är så onödigt.....så orättvist!

Himlen har nu tagit tillbaka en Ängel......

Allt för tidigt....allt för snart.....

Kram//En rörd och ledsen Anja